Citat:
Ursprungligen postat av a-1
Ego död är vanligt om man intar supermycket psykadelika.
Dock inget jag kan rekomendera. När egot dör föds sidor av en själv som kan vara svårkontrolerade.
Långtidseffekterna (när egot kommer tillbaka, efter tripp etc.) kan vara att man blir för givmild, eller motsattsen man blir extremt manipulativ och strategisk i sitt "vinst" tänkande.
Fast man måste inte inta supermycket psykedelika. Och det är inget att rekommendera.
Men de sidor som öppnas, eller hur du nu vill förklara det, är något som är okontrollerat eftersom det inte finns nån där som kontrollerar. Jag vet förresten inte vad
du menar med egots död.
När egot kommer tillbaka kan man kanske bli "för givmild", hur man nu skulle kunna vara det, men jag fattar, ge bort alla sina pengar och så. Men om man blir manipulativ så har ju egot kommit tillbaka med full kraft, t.o.m värre menar väl du, och det gör det inte efter ett uppvaknande som inte är droginducerat. Och det finns självklart också drogrelaterade uppvaknanden där man inte somnar igen.
Citat:
Ursprungligen postat av cola-burken
Verkar vara väldigt intresant det här. Kan någon informera mig så mycket ni vet om ämnet?
Googla.
Kolla gärna denna
http://www.youtube.com/watch?v=0pS_wPeDxDQ
Citat:
Ursprungligen postat av engl
Jaha. Vad ska diskuteras?
Ursäkta mej men du får gärna hålla dej utanför diskussionen. Dina inlägg i den förra tråden visar att du ändå inte är intresserad utan bara ute efter att sabba.
Citat:
Ursprungligen postat av Dumhest
Några tips hur man kan komma in i denna trance eller vad det nu är`?!?! :P
Vem är det som frågar? Fråga dej det först, vem du är, vad du är. Stilla alla tankar. Vem är där?
Känn dej själv när du inte tänker. Ta ett djupt andetag, följ utandningen med din uppmärksamhet och efter andetaget tar slut är det stilla innan tankarna drar igång igen. Försök att förlänga det tomma ögonblicket som uppstår. Meditera alltså. Fast inte på ett mantra utan på dej själv.
Citat:
Ursprungligen postat av Odhag
Man kan börja med Eckhart Tolles böcker för att få en god insikt i vad mindfulness är. Sedan efter det finns det hur mycket som helst. Vad som är bra med denna filosofi är att man kan vara kritisk till den, den tål det. Man behöver inte tro, man kan leta efter vetandet.
Det finns paradoxer i denna filosofi dock. För att nå mindfulness måste man oftast nå dit via intellektet/egot. Jag vet (har läst om) personer som fått upplevelser från ingenstans, oftast ur paniska situationer eller totalt överlämnande. Nära-döden-upplevelser osv, vilka har gjort att man får en glimt av det som
är. Men, intellektet är utvecklat på så vis att om vi föreställer oss dess totala frånvaro så föreställer vi oss också mörker. Eftersom vi ofta betraktar och utvärderar upplevelser via intellektet kan vi inte helt ogärna lägga ifrån oss det enda verktyg vi känner till för att utvärdera upplevelser. Därför krävs det att man först och främst erkänner intellektet som ens ego, att detta inte tillhör varesig jaget eller ens biologi. Man degraderar inte intellektet, man betraktar det för vad det är; ett verktyg som binder samman dåtid och framtid, men som aldrig vill ge sig hän åt nuet och varandet.
Daniel Kahneman förklarade det hela mycket väl under
denna TED-föreläsning:
”A man said he had been listening to a symphony, and it was absolutely glorious music. At the very end of the recording there was a dreadful screeching sound and then he added quite emotionally, ‘it ruined the whole experience’. But it hadn’t. What it had ruined was the memory of the experience. He had had the experience, he had had twenty minutes of gloriuos music. They counted for nothing because he was left with a memory, the memory was ruined, and the memory was all that he got to keep.”
Precis.